Tänkte att första inlägget kunde bli en dikt som bonusdottern E har skrivit. Hon blir 14 år i maj så jag är faktiskt riktigt imponerad!
Dikten handlar om den dagen vi förlorade Starla.

Änglarna viskar mitt namn
Kära mamma,
Jag kände din värme och din rädsla
jag såg tårar trilla från din kind
jag såg dig le mot mig
du är den starkaste jag vet

Men änglarna viskar mitt namn
tiden för farväl är kommen
Mina vingar växer långsamt fram
mitt hjärta slår sitt sista slag
och jag ler en sista gång mot dig

Kära mamma,
var inte rädd, en dag möts vi igen..

Den här dikten skrev E den första april 2008. Jag måste verkligen säga att jag är oerthört stolt över henne! Hon skriver så mycket fint och är väldigt djup för att vara en 14-åring.