Ansikten
Jag fick ett roligt mail för ett tag sedan med lite bilder i. Jag tänkte att jag kunde lägga upp en av bilderna här så ni själva får testa!
Själv hittar jag 10. Jag hittar inte riktigt det elfte, trots att jag har mina aningar om vart det är någonstans... ;)
En lugn dag
Här hemma är vi alla lika trötta idag. Vi går omkring och gäspar och orkar inte riktigt ta oss för någonting. Dessutom är det bara tre av barnen hemma. Resten utav huliganerna är bortresta. T och V tyckte att vi skulle baka idag så det ska vi sätta igång med om en stund. Ett tredje världskrig är på väg att bryta ut här hemma också. Jag skulle inte ha sagt åt dem att de fick komma överens om vad vi skulle baka. Vi det här laget borde jag veta att mina två envisaste ungar inte kan komma överens.. ;)
Höstlov
Veckan som kommer nu har barnen höstlov. Mina tre äldsta ska åka upp till min bror och hans familj ett par dagar. Kusinerna ville träffas och det passade rätt bra att ta det nu när de ändå har lov. Önskar att jag kunde följa med. Vi träffas alldeles för sällan men det är väl tyvärr så det blir när det är så långt mellan varandra. Kan tänka mig att Thomas och Kelly får händerna fulla med sina fyra egna barn och mina tre äldsta. Förhoppningsvis håller sig barnen någorlunda lugna men jag måste säga att det ska bli intressant att höra hur det går för dem att plötsligt ha 7 barn. :-)
Fredagsmys
Barnen sitter framför teven och tittar på idol. Bonusdottern L och E var och handlade med Andreas tidigare idag. De måste ha lindat honom runt lillfingret totalt, för så mycket godis barnen har nu har jag nog aldrig sett förut. ;)
Imorgon hade vi tänkt gå till Starlas och Alastors grav. Jag får otroligt dåligt samvete för vi är inte där lika ofta längre. Samtidigt är det väl ett tecken på att vi inte låter sorgen ta över utan att vi också försöker leva lite. Vi hade också tänkt hitta på något skoj med barnen men ingen av dem har några förslag på vad de vill göra. Kanske äventyrsbad, bio eller något helt annat. Vi får väl se helt enkelt!
Hur mycket vet vi egentligen om våra barns liv?
Jag har på sistone börjar fundera på hur mycket vi som föräldrar egentligen vet om våra barns liv. Det gäller speciellt om man har varannan vecka boende som vi har. Halva deras liv missar jag då de är hos sin pappa. När de är hos mig försvinner ännu fler timmar då de är i skolan/på dagis. Det är inte så många timmar per dag man egentligen träffar sina egna barn. Så hur mycket bör jag som förälder veta om mitt barns liv, den delen utav livet som inte tillbringas med mig?
Jag tror att jag känner mina barn rätt bra. Jag tror jag vet vad de känner om saker och ting, men jag kan aldrig vara säker. De kan lika gärna vara bra på att dölja saker och ting. Det som jag tror att jag vet kan lika gärna vara motsatsen. hur vet jag egentligen att mina barn mår bra?
Jag läste ett inlägg på bonusdotterns blogg (http://mystella.blogg.se/2009/october/jag-vill-faktiskt.html).
Jag tyckte att hon uttryckte det rätt bra. Att livet är som ett pussel som man måste pussla ihop. Det inlägget fick mig också att se att många föräldrar i själva verket vet ytterst lite om sina barns liv, inklusive mig. Och vissa föräldrar väljer att blunda.
Jag kan inte tvinga barnen att öppna upp sig för mig, att prata med mig och berätta när de mår dåligt. Men jag kan visa att jag alltid finns där för att lyssna och stötta och jag hoppas att de vet att de alltid har möjligheten om de behöver det. Jag vill vara där för mina barn. Jag har gett mig själv löftet att har de förtroendet att prata med mig om någonting viktigt så ska jag verkligen lyssna och inte döma eller förbjuda innan jag hört vad de verkligen har att säga.
Som mamma vill jag göra allt för mina barn. Det finns ingenting som betyder så mycket för mig som mina barn. Och med mina barn menar jag inte bara mina barn biologiskt sätt utan även mina bonusdöttrar. Jag älskar dem som att de vore mina egna och jag önskar innerligt att alla barn världen över fick den kärleken. Tyvärr är det många barn som inte får den kärlek de behöver och förtjänar, eller den uppmärksamheten och respekten. Det är många barn som saknar det absolut viktigaste - trygghet.
Och återigen, som mamma och medmänniska önskar jag att jag kunde göra samma sak för alla dem som jag kunde göra för mina egna barn.
Mera bebis
Nu när jag väl bestämt mig för att börja handla saker till bebis så bara kliar det i fingrarna efter att få handla! Jag funderade ett par gånger om overallen passar på en liten tjej med tanke på att den är grön. Men det vore ju tråkigt om färger var reserverade för ett visst kön. Kan mina söner ha rosa tröjor så kan mina döttrar ha grönt!
Jag frågade Estelle vad hon tyckte och hon gillade den. Men påpekade att vi skulle bli tvungna att hålla ögonen på bebis ännu mer. Vilde älskar dinosaurier och om Juno hade på sig overallen så trodde E att det kunde vara en viss risk att Vilde "kidnappar" sin lillasyster! Vi får väl se!
Jag kunde inte låta bli
Jag kikade runt lite på nätet, bland annat efter nya kläder till barnen. Det är så smidigt att handla på nätet! Hittade lite nya tröjor och byxor till barnen, men också något till vår absolut minsta älskling. Jag har inte vågat köpa något till henne än. Om något går fel igen så kommer det kännas ännu jobbigare att se sakerna/kläderna som var tänka till henne. Men idag tänka jag att det är skit samma. Går något fel så är det en fjärt i rymden jämfört med den andra smärtan och sorgen. Dessutom varken kan eller vill jag gå omkring och oroa mig för att något ska hända henne. Så idag slog jag till. Jag kunde inte låta bli. Otroligt söta kläder - och de är rosa! Det var ett par år sedan jag fick köpa rosa bebiskläder till mitt eget barn.
Juno kommer att bli världens finaste lilla bebis. Men så säger väl alla (blivande) föräldrar!
Sjuka barn
Det är ganska så lugnt här hemma. Vi har ju bara V och T hemma och båda är just nu förkylda och trötta. T vill mest sova, vila och bara mysa och V vill också sova men han spelar mer än gärna olika datorspel och tittar på film. men vi får hålla tummarna för att båda två blir friska snart och att de inte smittar ner oss andra. :)
Fast å andra sidan har jag inget emot att bli lite sjuk. Det låter förmodligen konstigt, men skulle jag bli sjuk så skulle jag åtminstone ha någonting att skylla på. Just nu är jag så trött så jag inte vet hur jag ska klara mig igenom dagarna, jag är het virrig..jag kan tro att det är fredag när det i själva verket än måndag, jag kan tro att det är slutet på månaden trots att det är flera veckor kvar dit...Ja ni hör ju själva. :-) Tills vidare får jag skylla på graviditeten!
Det började för övrigt att snöa här idag. Barnen blev lyckliga - deras mamma inte fullt lika lycklig. Jag kände hur humöret sjönk i botten och hur allt genast blev mycket tråkigare. Kyla, blåsigt, snö, blött...Nej jag gillar inte snö. Förutom i december, då är det helt okej! ;)
Snön låg kvar ett par timmar, men den är borta nu. Jag hoppas att det dröjer ett tag innan det snöar igen!
Lämnat barn
Lämnade de fyra stora barnen hos M för ett par timmar sedan. Det var glada och förväntansfulla barn! Idag ska de åka till Åland, något de gjort många gånger förut men de blir lika glada varje gång. Kul!
Bonusdöttrarna är hos sin mamma så här hemma i helgen har vi bara V & T. Det känns skönt, men det kommer ta ett tag att vänja sig vid att det faktiskt är lugnt och tyst nu - om man jämför med för ett par timmar sedan vill säga... V ville vara uppe och titta på fotbollen ikväll, så vi får se hur länge han orkar hålla sig vaken!
