Barnen har sommarlov och det är full fart hela tiden. Som att det inte vore nog med mina egna barn så tar de mer än gärna hit kompisar också. Men det är kul..att barnen vill ta hit kompisar och att kompisarna trivs här. Och så är det väl så det ska vara med barn, full fart, liv och rörelse..

Sen sist jag skrev har vi också hunnit fira Luci som fyllt 11 år! Stora killen! Om två dagar firar vi födelsedag igen, men den här gången är den bonustjejen, Luna. Hon blir 10 år! Jag kan knappt förstå att jag har så stora barn (jag ser ju bonusbarnen som mina egna också;)) samtidigt som jag har så små barn..Äldsta är ju bonus E som är 14 nu och yngsta är ju Alastor som hade varit 6 månader på måndag. Sex månader!! Det är ju ett halvt ÅR! vad hadejag inte gett för att få se min lilla bebis växa upp och bli stor? Och för att se min halv-stora tjej bli ännu större? För att få se dem tillsammans? Trots att saknden är enorm så mår jag bättre än på länge. jag skrattar.- Jag vet inte sist jag gjorde det. Jag tänker på Starla och Alastor hela tiden, men jag kan också vara delaktig i de andra barnens liv mer nu..

Hur som helst så känns inte sorgen som den gjorde för en månad sen. Sorgen är inte enkel och jag kommer aldrig att acceptera det som hänt, men jag börjar nog inse att det inte finns någonting jag kan göra..att de är borta...istället får jag rikta uppmärksamheten till de andra barnen som trots allt kämpar på och behöver sina föräldrar..