Nu hoppas jag att alla barnen får må bra och att alla andra problem löser sig så snart och så bra som möjligt. 

Den 14e januari, om en vecka och en dag alltså, fyller två av mina underbara söner år. Den äldsta, Anakin, och den yngsta, Alastor.

Tänk att det då har gått 13 år sedan min förstfödde såg dagens ljus och jag överväldigades av kärleken jag genast kände till honom. Tänk att jag om en dryg vecka har en tonåring! Hur är det möjligt, själv är jag ju bara 25?! Fast å andra sidan kanske det blev en förväxling på sjukhuset, han är ju så fin och så underbar så jag knappt kan tro att han är min! Älskade unge! För stor för att krama mamma och pappa, för stor för att hålla handen, vill klara sig själv..Men det är ju så det ska vara, barnen ska ju växa upp och bli till egna individer. Ska, men tyvärr blir det ju inte alltid så.

Lille minstingen, Alastor, skulle fyllt 1 år på samma dag som storebror. Ett helt år har gått sedan jag fick en till underbart söt liten bebis i min famn och undrade hur det var möjligt. Tänk att jag för ett år sen hade en stor mage och längtade sååå efter bebisen! Tänk att jag för ett år sen inte hade någon aning om att han var sjuk. Men det fick jag snart veta, att min lille perfekte bebis var sjuk alltså. I mina ögon var han perfekt. Det är han fortfarande. Tyvärr hade vi otur, igen. Det gör så ont..

Tänk om han hade varit med oss. Då hade han kanske gått nu. Pratat, lekt med sina syskon..kanske hade jag haft ett leende på mina läppar istället för ett ofantligt stort hål i mitt hjärta. Hålet skulle ändå vara kvar, pga Starla, men det hade inte varit lika gapande stort för då hade jag ju "bara" förlorat ett barn (ett barn för mycket!) och jag hade haft min lilla energiknippe hos mig. Han med stort H. Han som fick mig att le. 

Trots allt detta hoppas jag att det blir en fin dag. Storebror A fyller ju trots allt också år och Alastors födelsedag är också en dag jag vill minnas med glädje. Det var ju då han kom till oss, våran perfekte lilla son! 2550 g och 47 cm ren kärlek!