Idag för fem år sidan så fick jag och Andreas vårat första gemensamma barn. Våran lilla tjej. Våran solstråle. Hon som fick oss att le även när det ar som tuffast.
Hon var inte riktigt som "alla andra" barn. Men hon var våran. Och hon var perfekt för oss. Jag minns hennes leende, hennes gurglande skratt och hennes ögon med glädje. Jag minns det mesta vi hade tillsammans med glädje. Vi är lyckliga över att vi fått träffa henne och ha henne med oss åtminstone ett par år även om det förstås var alldeles för kort.

Dom dagarna du kom och kröp ner i våran säng, drog i oss och drog dina små fingrar över våra ansikten för att få oss att vakna. Dom dagarna jag och Andreas bråkade om vems tur det var att gå upp med dig. Dom dagarna du började ropa efter oss mitt i natten precis efter att vi somnat. Ja, till och med dom saknar jag.

Idag hade du blivit 5 år. jag vet hur lycklig du hade blivit, inte för paketen utan för att du sett hur glada alla andra var och att just du fick all uppmärksamhet. Och jag vet hur dina bröder hade stormat in till dig på morgonen, väckt dig och ropat "grattis tjejen!" och jag vet hur dina systrar hade planerat något för att göra din dag till något alldeles unikt. Och jag vet hur lyckliga vi hade varit över att ha dig bland oss. Men istället får vi vara glada att vi fick vara med om dig.

Grattis på födelsedagen älskade unge!