Tung dag
Idag har det varit en ganska tung och jobbig dag så det är skönt att dagen snart är över. Jag har saknat Starla och Alastor otroligt mycket idag, önskat att jag fått en enda minut till med dem, säga en sista gång att jag älskar dem. Trots det vet jag att fick jag den där minuten så skulle det inte bli lättare. Det skulle inte hjälpa att säga "jag älskar dig" en sista gång, för det kommer ändå vara tusentals gånger efteråt då jag önskar att jag kunde säga det igen. Att hålla dem i mina armar igen skulle inte heller hjälpa. Det skulle riva upp sorgen på nytt och det skulle kännas som jag förlorade dem igen när jag var tvungen att släppa dem. Det skulle inte hjälpa att se dem le en sista gång heller, för jag skulle veta att det var deras sista leende. Men jag önskar ändå så innerligt att jag fick allt det där. Ett sista leende, hålla dem i min famn en gång till och säga att jag älskar dem. Trots att det skulle göra sorgen och smärtan värre än jag villig att ta det, bara jag får en minut till med dem. Men det är omöjligt...
Kanske var det en extra tung dag idag eftersom det snöat. Starla älskade snö. Hon log som ett litet barn på julafton när hon såg snön, försökte fånga snöflingorna. Vad skulle jag inte ge för att få höra henne ropa "Mamma, Mamma! Det snöar!" en gång till?
Ibland tycker jag att jag hör henne. Under en kort sekund är jag euforisk då det känns som att Starla är här igen, att allt varit en hemsk mardröm. Sedan går sanningen upp för mig. Hon är inte här. Hon kommer aldrig att vara här hos mig i fysisk form igen.
Jag kan även få känslan ibland av att jag har Starla med mig. Ibland även Alastor, men inte lika ofta. Kanske är det min hjärna som spelar mig ett spratt, men jag bryr mig inte. De stunderna då det känns som att jag har barnen med mig är jag lycklig. Kanske är det så att jag faktiskt har de med mig ibland - kanske inte. Vad jag däremot vet är att jag alltid kommer att älska mina två otroligt saknade barn. Till mitt sista andetag.
Kommentarer
Postat av: L
gråter
Postat av: Kat
Jag får vara glad att de här tunga dagarna inte kommer lika ofta längre. :)
Postat av: Fredrika m J & F
Åh Katherine..Det är varje förälders mardröm, det ni gått igenom och fortfarande gör. Jag kan inte föreställa mig hur det är. Jag är övertygad om att ni har Starla och Alastor med er. Gullungar! Även om ni inte fick den där sista minuten vet jag att ni gjorde allt ni kunde för era barn när ni hade chansen och jag är övertygad om att de visste att ni älskade dem trots att de var så små! Jag har aldrig träffat små barn med så åldriga och kloka ögon som Starla och Alastor..det kändes som de kunde se rakt igenom en!
Många många kramar!
Trackback
