Ikväll hade vi dessutom lite äventyr här hemma. Helt gratis! Enya kom ut ur badrummet och börjar ropa på Andreas att det är vatten i badrummet, vilket han inte reagerar på. Det är ju trots allt ett badrum. När hon istället ropar att det är ÖVERSVÄMNING i badrummet skrattar han. Enligt honom kommer en översvämning inte bara sådär. Men Enya envisas och ropar vidare, till slut säger hon "Men kom då! Eller skyll dig själv!". Någonstans i den meningen måste Andreas ha förstått att något trots allt inte var riktigt som det skulle och sekunden senare flyger han upp ur soffan och halvspringer in i badrummet och jag som kommer efter hinner se hur han stelnar till och säger "Ojdå.".

Strax därefter förstår även jag vad problemet är. Vatten upp till kanten i toan och det kommer upp vatten och annat trevligt gojs ur brunnen till duschen.

Jag hatar avlopp, brunnar och äckligt gojs. Hellre föder jag barn (och tur är väl det kanske?!) och det verkar som att barnen fått den genen av mig. Alla barnen utrymmer och håller sig på tryggt avstånd. Förutom en. Vår vilding Vilde. ;) Han ska givetvis in i badrummet och plaska runt i vattnet och blir vansinnig när jag lyfter ut honom. Förlåt gubben, men jag vill inte att du gör din storebrors misstag och dricker ut toalettborstskålen (visserligen var han bara drygt ett år då). ;)

Till slut fixar Andreas till allt och lugnet lägger sig igen. Jag är glad att det var Enya som upptäckte problemet och inte jag. Hade det varit jag så hade jag i ren panik försökt spola ännu mer och då hade det bara blivit värre. Antingen har jag en smart dotter eller så är det jag själv som är osmart. Eller en kombination av båda kanske?

Men gladast är jag nog att Andreas var hemma och kunde hjälpa till. Om han inte varit hemma hade jag gjort precis som jag sa till honom; stängt dörren och låtsas som ingenting tills det att han kom hem. ;)

---

Har en sak på gång som jag gått och funderat på ett tag. Och nu blir det snart av! Men det berättar jag mer om någon annan gång..