I bilen på väg till förlossningen började jag undra om vi verkligen skulle hinna in och A började nog bli lite nervös han med :-) Vi kom in till förlossningen 19:15 och tio minuter senare konstateras det att jag är fullt öppen och att det bara är att krysta. Och vilken lättnad att få krysta! 19:37 föds lilla Juno och lugnar ned sina oroliga föräldrar med att vråla för full hals direkt.

Det har även gjorts ett EEG på Juno vilket såg helt normalt ut, skönt! Hade hon haft OH-syndrom så skulle EEG:et ha visat på det. Än sålänge sover hon också ungefär lika mycket som en frisk bebis (S & A sov otroligt mycket). Trots detta kommer jag inte riktigt kunna slappna av på ett tag. OH-syndrom visar sig oftast inom de första tio dagarna, senast vid 3 månader. Så även om allting tyder på att Juno är frisk så kommer jag fortfarande att vara orolig.

Juno är 51 cm och 3600 g. Alltså var A's gissning närmast på när hon skulle komma, längden och vikten var det dock Estelle som gissade rätt på.