Hur?
Jag sakner Er så att det gör ont..
Låtar
En annan låt är himlen i min famn som Carola sjunger. Som många vet så har jag inte mycket till övers för Carola, men sjunga, det kan hon. Och låtarna hon sjunger är oftast fina. http://www.youtube.com/v/SE-bDIYlDXo&hl=en
Idag är en sån där dag då jag inte vet vad jag ska känna. Fint väder ute får mig glad, men ändå saknar jag S & A så att det värker i hela kroppen..
Några dikter
Min starka mamma
Min mamma är så stark, det säger faktiskt alla
Men när alla andra sover om natten har jag sett hennes tårar falla
Under sömnlösa nätter kommer jag tassande på tå
Hon vet inte att jag är där för att hjälpa henne förstå
Lika ändlöst som strandens vågor & hennes smärta,
Jag vakar över min starka mamma som alltid bär mig i sitt hjärta
Hon bär ett leende, ett leende hon tror döljer
Men genom himlens dörr ser jag tårarna som fäljer
Min mamm försöker att hantera döden för att hålla mig kvar
Men alla som känner henne vet att det är den enda möjlighet hon har
När jag vakar över min starka mamma genom himlens öppna dörr,
försöker jag förklara att änglar skyddar mig nu så som hon gjorde förr
Men jag vet att det inte hjälper, eller lättar bördorna hon bär
Vad hon än säger, hur hon än mår
Min starka mamma har ett hjärta, för alltid fullt av sår......
- Kay DesOrmeaux
org "My surviving mom"
De vackraste
Det är de vackraste barnen som dör,
de som ingen ondska berört,
de som är mjukare än andra,
Kärleksfullare,
Det är de vackraste barnen som dör,
Läggs i jord istället för armar
och ljuset från just deras ögon slocknar.
Det är de vackraste barnen som dör,
medan hjärtan gråter,
förbittrade,
stela,
livsberövade,
oförtjänta kom de,
välsignade gick de.
Det är de vackraste barnen som dör...
Inga krav
Be mig inte glömma - det vore att förneka
Säg aldrig att tiden läker såren - skorpan rivs lätt upp.
Be mig inte vara stark - jag har förlorat allt.
Hjälp mig att hitta meningen - jag finner ingen.
Säg inte att du förstår - om du aldrig själv drabbats.
Ord är överflödiga - räck bara ut en hand.
Vid himlens grind
Vid himlens grind
där blåser en vind
från närmaste stjärna
så sval mot din kind.
Vid himlens port
står tofflor på rad
när barfota änglar
går molnpromenad.
I himlens sal
är väggarna blå.
Där leker Vår Herre
tittut med de små.
Britt G Hallqvist
Avtryck
Dina små fötter
fick inte göra några avtryck
i den här världen,
men du var en rörelse så stor
att den fyllde hela min kropp
och mitt hjärta ropar efter dig
tills det slutar slå.
En sekund
Liten, inte så rund och gó
men ändå var du nästintill perfektion
Min son, min kämpe.
Varje andetag,
varje steg,
tar jag för dig. Allt gör jag för dig.
Allt skulle jag göra
för att få ha dig här igen
en mjuk smekning över din kind
ett leende till
en kram till
att få se din lilla fot en gång till
att få hålla dig i mina armar en gång till
att få säga farväl, vi ses snart igen, en gång till..
en miljondels sekund till med dig och jag skulle aldrig klaga mer
Mamma 080422
Förlust
vi hörde dem säga orden
som alltid ekar i våra huvuden
vi hörde dem beklaga
och vi såg dem ge upp
Jag bad om att få ha dig kvar
allt var ett töcken
och allt jag tänkte på var Dig
Trots att jag bönade och bad
så hade vi förlorat dig inom en dag
Tid och rum försvann
och avgrunden öppnade sig
Du var borta. För evigt.
Aldrig ska jag se dina första steg
aldrig ska jag höra ditt första ord
Aldrig ska jag följa dig till skolan för första gången
aldrig ska jag se dig ta studenten
Aldrig aka jag se dig igen
men alltid ska jag tänka på dig, min son.
Mamma 080424
Uppdatering
Livet är väldigt tufft just nu, jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Att komma upp ur sängen på morgonen är en kraftansträning som gör mig trött resten av dagen. Dessutom är mitt tålamod med barnen obefintligt. Antingen bryr jag mig inte om vad de gör eller så står jag bara och skriker åt dem. och jag VET ju så väl att det är fel men ändå kan jag inte förmå mig att sluta. Minnet försivnner mer och mer.. jag kan stanna upp och undra om jag har ätit idag? Har barnen fått mat?
Om 3 dagar är det den 26e april. Det är då ett år sedan Starla dog. Jag hade gett vad som helst för att få EN enda liten sekund till med henne och Alastor. Istället gråter jag mig igenom dagarna och undrar hur jag ska kunna överleva och gå vidare. Jag gläds inte heller åt någonting längre..allt känns bara tomt, svart och mörkt. Det finns helt enkelt inget ljus i tunneln. Inget ljus i världen kan få mina barn tillbaka.
Har provat på att äta zoloft också men det jälpte inte så just nu provar jag paroxetin i en ganska hög dos. Jag kan inte riktigt säga om det hjälper eller ej, men bättre har det inte blivit iallafall. Men å andra sidan hade jag kanske mått sämre om jag inte tog det??